Svajig prognos, minst sagt instabilt väder. Ut med Helena som riggad 12m kite. Hade själv skruvat på HA925 och var väldigt pepp och skraj samtidigt. AR på 9.8 kanske man ska låta bli om man inte ens kan jippa konsistent på en dubbelt så snäll vinge.. Nu kör alla MA Mark II men orka hänga med i alla nya designer.. Svindyrt dessutom. Nä, bara att köra på billiga begfyndet och premiärbada.
Vinden försvann så fort man kom ut.. Helena stannade klokt på stranden. Iland och riggade ned, vi satte oss i bilen. Regn. Och efter en lång stunds tjöt så kom vinden tillbaka! Bara att dra på sig en blöt motsträvlig dräkt (alla som försökt dra på en blöt limestonedräkt på torr hud vet hur j-vligt det är). Men det var VÄRT det!
Så tvålig brädan blev. Och svårtstartad. Rodeo igen. Lyckades komma upp och fick trampa långt fram på brädan. Kändes mycket tydligt att något var annorlunda och betydligt klurigare. Hann märka att det vänder blivtsnabbt, otroligt snabb att svänga. Den tog höjd bra. Allt detta var jag beredd på. Men däremot var den inte snabb, vilket säkert beror på att 232 fortfarande satt på bak. Bäst att inte byta två saker samtidigt 🙂
Fick gå in och flytta bak den efter en stund, då gick det lite bättre. Men väldigt stor skillnad på att starta upp den. Och var fötterna skulle vara. Den kräver mer vind. Eller teknik. Ok, här finns att jobba på. Men jössas vad go den var med småvågorna inåt, det lilla jag fixade.
Lite som att rida in en argsint unghäst kan man säga. Ok, tar med sockerbit nästa gång.
