Aldrig trodde vi att en veckas bikepacking i Norges fjällvärld skulle innebära stekande sol och medelhavstemperaturer. Och att norrmännen själva flydde upp till >1000 m höjd för att slippa djungelvärmen i dalgångarna.. Men så blev det. Det blev också oförglömliga dagar med kompisen Hilde där vi trampade på i oerhört vackert landskap och träffade många trevliga människor (och djur) på vägen.

Turistbyrån i Beitostølen hjälpe oss med tips på gratis långtidsparkering och karta (papermaps FTW!) och sen grundade vi genom att klämma varsin pizza på Pepe’s.

Det hade kunnat gå åt Helvete, men vi vek av innan. Fegisar som vi var.


Sen bar det av på eftermiddagen, planen var en kort första dag och att hitta tältplats ganska snart. Strax innan Søre Trollåsen hittades en ok plätt nära en tjärn.

Djurparaden börjar.


Efter en helt ok första natt (där det faktiskt regnade lite) väntade den första riktiga cykeldagen, då vi trampade på till Storlaegervatnet.

Dagarna flyter ihop i minnet efteråt, för det var som att vara helt bortkopplad från den vanliga världen. Tiden blir oviktig och kanske likt den nordnorska ön Sommarøya, där dom strävar efter att bli helt tidsfria på sommaren. Ljuset styr. Kroppen gillar det definitivt.

Sammanfattning av dagarna:
Dag 1 Heggenes -> Trollåstjernet
Dag 2 TrollåsTjernet -> Storlaegervatnet (via Lenningen)
Dag 3 Storlaegervatnet -> Raudsjøen (via Holsetra, Kittilbu, Forsetlia)
Dag 4 Raussjøen -> Valsvatnet (via Skeikampen, Fagerhøy)
Dag 5 Valsvatnet -> Olstappen (via Dalseter)
Dag 6 Olstappen -> Bygdin (via Haugastølen)
Dag 7 Bygdin -> Heggenes (via Beitostølen)

Dag 2.
Nu cyklade vi strax söder om Røssjøens naturreservat och det var mycket nedför i början. Som vi visste att vi skulle få betala igen för senare.. Lenningens fik var tyvärr stängt men vi fick vatten av en hytteägare som också tipsade om ett öppet fik längre fram. Dock var det för långt att cykla, vi slog camp nära Storlægervatnet istället. Kvällen ägnades åt bad och längtan efter öl..

Storlægervatnet

Dag 3.
Cyklade vidare mot Holsbrua och festade loss med getkorv och römmevåffla på DNT:s stuga. Sedan ett litet stopp vid Kittilbu. Där fanns egenrostat kaffe som tyvärr inte kunde motiveras att tas med i packningen. Vidare österut till Værskei Kafé där vi till vår glädje hittade lokalproducerad getmjölk. Klart drickbar.

50/50


Sedan en riktig serpentinväg ned till Bødalen där vi tänkt ta oss vidare mot NV. Men här gick vi bet, vägen gick rakt in i en trädgård och vi letade länge. Frågade en kvinna om vägen och enligt henne fanns inte vägen längre, men en genväg fanns att ta. Till detta hör att det var väldigt brant också. Vi kämpar oss för en helt igenväxt ’stig’ i värsta pushbikelutningen. Får kravla över en bäck och kommer till slut upp i…en trädgård. Skrämde husägarna när vi kom runt husknuten. Dom verkade dock bara glada.


Vi fortsatte förbi Solbjør på storgrus och sen kom härligt fingrus tillbaka på vägen mot Raudsjøen. Riktig badsjö detta, mycket folk kom dit för att svalka sig i värmeböljan. Så även vi! Tvättade hann vi med också.

Camp Raudsjøen


Dag 4.
Härliga uppförsbackar till Skei där vi shoppade på oss mer matvaror.
Löjligt varmt. Köpte glass i Fagerhøi och repeat på den i Gålå. Efter viss eftertanke kan det ha varit här det blev våffla med rømme, blandar ihop det lite..
Vissa svårigheter att hitta bra camp för natten. Vi hamnade vid Valsvatnet men inte lätt komma åt då det var hus och en del myrmark.
Efter att ha frågat några badande norskor vid ett båthus fick vi bra tips och hamnade på en liten udde precis vid vattnet. Trångt och hårt underlag – men fin utsikt.

Valsvatnet

Dag 5.
Uppförsbackar i en evighet.. Bara att kämpa på och hålla huvudet kallt (bokstavligen). Paus vid Vollsdammen och en trevlig pratstund med ett holländsk par som körde en månads bikepacking.
Och sen äntligen kor! För nu kom vi in på officiell sträcka för Mjølkevegen. Vi rullade vidare till Dalseter och precis när det började mörkna på himlen och regndropparna kom så slank vi in på hotellet.
Kaffe, öl och ladda powerbanks.

Sen kom vi på att vi inte fick cykla för fort nu, tidsplanen såg bra ut och vi kunde ta det lite piano. Vid sjön Olstappen slog vi camp och träffade en trevlig tysk kille (från Uppsala), Jonas, som också bikepackade.

Fantastisk morgon vid Valsvatnet
Efterlängtade dryckesvaror på Dalseter Høyfjellshotell
Camp Olstappen.


Dag 6.
Vi trampade vidare österut (alla tre) och nu var det återigen mycket uppförsbackar. Siktet var inställt på Haugaseter och vi var väldigt sugna på mat och dryck. Kvällen innan kom nyheten att det var stora problem med kortbetalning i flera länder, bland annat Norge. Vi skämtade om det då – men nu blev det på ett problem allvar.
Inget av våra kort fungerade och tanken på att missa lagad mat kändes minst sagt jobbig 🙂 Saved by the bell av en svensk tjej som jobbade där, via Swish. Vilken tur! Mackan med pannbiff, karbonadesmørebrød, var kanske ingen större kulinarisk upplevelse men det var kolhydrater!

Mycket vacker cykling längst Jotunheimvegen på norrsidan av Vinstre. Våffelpaus i Bygdin med rikliga mängder rømme och sylt, mums!
Sedan cyklade Jonas vidare (han skulle hela vägen till Flåm) och vi slog camp strax väster om Bygdin vid sjön med samma namn. Badade. Sista natten på en riktigt fin spot. Bitihorn i bakgrunden.

Frulle
Jonas och Hilde.
Sista natten med gänget.

Dag 7.
Oj, sista dagen redan.. Känns konstigt. Vi trampade söderut mot Beitostølen, Nu var det asfalt och mycket trafik. Men oerhört vackert.
Ett stopp för att köpa torkat renkött och sen vidare mot Heggenes.
Bilen stod snällt kvar och vi shoppade loss på norsk mat inne på Coop. Små bägare med lax och makrill och så klart en stor brunost.
Vilken fantastisk resa! Vi hade jättekul. Heller inga punkor, inga haverier (utom en rem). Och bara en kartmiss.

Kan en frulle vara vackrare?
Kundkorg värd sin vikt i guld (den var inte billig direkt..).

Fantastisk vecka! Var det här måttstocken så kan vi aldrig återvända till Norge utan att bli besvikna. Fast nej, Norge levererar alltid. Och det skulle vara för att få använda dom omsorgsfullt packade regnkläderna och dunjackan då förstås 🙂